4 Sept.

Ny dag och nya äventyr, idag skulle vi åka långt! Så långt att jag faktiskt preppade Al med åksjuketablett innan avfärd.
Begav oss mot Matala som ligger tvärs över ön och lite västerut, först tillhåll för romarna en massa år före Kristus, senare för hippies på 60-talet. Tyckte kartan var skaplig var jag skulle svänga men fick åka av E75 på måfå i Heraklion och fråga en pappa + son i en lastbil om vägen, de såg så glada ut att kunna hjälpa mig, pappan bara lyste. Måste varit min korta kjol. ;)
Första kisspaus strax söder om Heraklion och så vidare iväg. Slogs av den fantastiska grönskan, hur bördigt det var, alla grönskande sluttningar. Ett verkligt woaw!
Kom efter snirkliga bergsturer fram och började med en lunch på i princip första bästa taverna där jag åt de små spenatfyllda pajkuddarna som bara är så goda, feta och Als pizza som han ångrade sig på. (han la beslag på min carbonara.)
Efter det blev det bergsklättring för att kolla in gravkamrarna/grottorna. Mäktigt, vackert, läckert, ljuvlig utsikt. Jag gillar Matala, polí.
Efter det var det en hel eftermiddag med snorkling och bad. Otroligt mycket "akvariefiskar" i vattnet och pojkarna snorklade i princip oavbrutet förutom när vi tog paus för att köpa juice, frukt och glass.
Under hemfärden blev Al AKUT hungrig i en liten grekisk byhåla, ingen pratade engelska och mina grekiska kunskaper fick sig en rejäl prövning. Cola och pommes funkade tyckte pojkarna, gyros tyckte de verkade läskigt. (tyckte inte jag) Jättesöt liten tant och farbror hade kryp-innet och det var så genuint, så vackert för hjärtat att jag var alldeles mör efteråt.

När vi kom hem fick hjärtat sin nästa elchock. Precis när jag rattar upp förbi vårt hem och letar parkering på alla smågator ringer telefonen..det är JANIS!! Mr Sakalidis him self!!! Jag hann i princip bara säga att jag letade parkering så bröts det men när jag darrhänt parkerat på "vår" p-plats (varför var den alltid ledig, den var ju jättbra?) ringde jag upp och vi pratade gott och väl en kvart.
Han var i Thessaloniki hos släkten där, hade flyttat dit för ett par veckor sedan. Han var nykter, trevlig, pratsam... skulle fixa dator så vi kunde mailas (det tror jag iofs inte på), bilen var ok och allt hade gått på försäkringen (ja bilen han totalkvaddade i Juni på fyllan) osv osv. Jag tror faktiskt att jag betyder något för honom, någon sorts trygghet, någon som faktiskt alltid varit där trots alla hans idéer, vansinnigheter, dumheter och strul med kvinnor.
Nu skulle pulla Jean rätta mig vet jag "Du veeeet att du är något för honom, det har du alltid varit" Jag riktigt hör henne. Hihi.
Ja han är def något för mig, han är mitt stora bekymmer och faktiskt en stor stor kärlek. Jag kan vika mig 3-dubbel för honom. Alltid!

Vi gick hem och vilade lite, fixade och lämnade lilla bil kl 21 enl avtal. Tog en sväng förbi Status och bargatan på väg mot Bora Bora. Jag föreslog att testa nåt annat men där finns ingen Bobo och ..näe. Noterade att flyttfåglarna mellanlandat, de gör visst ofta det på just Kreta och det satt TUSENTALS på el/tele-ledningarna på "Playersgatan". Riktigt mäktigt förutom att jag var rädd någon skulle bajsa på oss.

Mysigt på Bora, inte ens Ed är längre hundrädd, han busar tom med den galna terriern. Hem och sov.